Jag har gått genom helgens alla dagar med olika känslor. Från fredagens vetskap om att mitt öde legat i andras händer. Att beslut ska tas utifrån hur andra ser på mig. Jag kan bara härda ut den väntan. Lördagskvällen tillbringades arbetandets på krogen och de finaste gästerna att servera var min närmsta vän och älsklingen min och när natten nästan blev morgon var det jag som fick krypa ner i min egen säng fast med honom redan väntandes under täcket. Det gör mig lycklig och glad.
Men jag är ledsen över att ha sårat en vän och känner avståndet växa. Ibland gör man fel och jag kan inte göra ogjort. Bara hoppas på förlåtelse och som i kärlek hoppas på en ny chans.
Och det finns annat som gnager men som inte gör ont. Bara skaver lite grann men jag hoppas att inget är som förr. Kanske tiden kan visa att mina tankar är fel.
För att sortera tankar lät jag kroppen få sitt. En underbar känsla som jag längtat efter att få. Att få svettas och låta musiken göra sitt. Sluta tänka och bara följa tonerna en stund. Och jag förstår varför jag saknar det så. Men snart är det jag som står där längst fram och visar hur fötterna ska gå.
Nu lämnar jag helgen och tar måndag i famn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar