torsdag 31 maj 2012

Hjärtat och jag


Det är en sån där dag då jag känner att orden inte riktigt räcker till. När jag bara får låta hjärtat tala. Det är de där stunderna som jag älskar så när vi varit ifrån varandra några dagar och vi äntligen ses. Men det börjar med ett litet tjaffs. Litet och obetydligt men jag hinner ändå känna i en bråkdels sekund hur han kan få mitt blod att svalla. På mer än ett sätt. Men som vanligt går det över snabbt och han får mig alltid att le. Är aldrig arg på honom länge och det är därför jag älskar honom så.


Och det blir många mil och som vanligt har jag kaffe med mig i den rosa termosen och smörgåsarna jag gick upp för att göra klockan sex. Jag älskar de stunderna. Tidig morgon i hans bil innan dagen vaknat och han och jag mot världen med en rosa termos. Som vanligt är han det snyggaste jag vet och åter igen är hans skägg så där lagom långt och jag älskar att smeka hans stubbiga kind. Han ler så jag blir alldeles varm innombords och det är därför jag älskar honom så.


Han bjuder på lunch och jag tittar på honom i smyg. Jag gör ofta det när jag tror att han inte ser. Njuter av hans sällskap och att få de där extra timmarna ihop. När han hämtar vårt kaffe följer jag honom med min blick och ser på hans sexiga bak och tänker på hur länge sen det är men jag minns det som igår. Hur jag såg honom för allra första gången och blev förälskad i hans bak redan då och nu är han min. Vill ställa mig upp i restaurangen och skrika högt så att alla vet. Men jag gör inte det utan dricker istället mitt kaffe och ler och han ler tillbaks och det är därför jag älskar honom så.


Och efter många timmar är vi på väg hem men längtan blir för stark och vi stannar till vid en glänt. Jag tänker och önskar att vi alltid ska ha det så och att vår kärlek och längtan liksom aldrig tar slut. Han är trött och behöver sova så jag kör några mil och det är då jag känner att nej... det kommer nog aldrig att ta slut. Mitt hjärta säger det när jag har honom där brevid sovandes så sött och han är det vackraste som finns. Och jag menar verkligen det. Kan inte sluta titta på honom genom backspegelns glas som jag vridit bara för att kunna se honom där. Jag tänker hur kan man känna så här? Min hand vilar på hans lår. Stryker med fingret och fortsätter till hans hand. De där händerna som är de finaste som finns. Brunbrända efter all golf och de där tjocka ådrorna som klättrar upp över handryggen och jag känner till varenda liten ven. 

Du är det underbaraste som finns och därför älskar jag dig så!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Mysigt!

Anonym sa...

kärlek !