Idag hade jag hoppats på att få skriva om vår kväll igår. Om hur mysig vår egentid blev och hur fina julklappar vi gav varandra. Men jag fick än en gång kliva åt sidan för annat som liksom är viktigare. I all julstress och allt jobbande hade han glömt bort den där hockeyn på tv:n och undrade om det var okej att ha vår myskväll i kväll istället. Jag var givetvis välkommen och titta så vi kunde mysa lite ändå. Vad skulle jag säga? Näää, har vi bestämt så har vi!! Så jag säger såklart det är ok men känner besvikelsen än en gång gnaga i hjärtat men tänker att visst, jag kan vänta en dag till och han lovade ju faktiskt att han kunde pyssla om mina fötter som tröst.
Jag säger inget när två av hans kompisar kommer dit. Jag säger inget när det dricks en massa och istället för att pyssla om mina fötter är det tv-spel med polarn halva natten som gäller. Jag tar istället med mig pizza till dem och betalar snällt sen kryper jag in i pojkarnas rum så de kan roa sig bäst de vill. Kalla mig bitter men jag är allmänt trött på att jämt få stå åt sidan. Och det gör mig bara ännu mer besviken när hans bakfylleångest idag går ut över mig genom hårda ord och bråk.
I kväll hade jag tänkt göra en god middag, göra mig extra fin för hans skull och hoppats på att få lite kompensation för att han drog sig ur igår. Men jag tappade lusten. Och han kommer vara helt slut i kväll pga bakfylla och jobb hela dagen. Han har bett om ursäkt och ja... jag förlåter. Som alltid. Men jag börjar ärligt talat bli både trött och ledsen över att behöva känna mig oprioriterad, bortvald och aldrig efterlängtad och viktig. Ja... precis så känner jag.
Men vem fan sa att det skulle vara enkelt?!
5 kommentarer:
Men du har verkligen en ängels tålamod måste jag säga. Ja man kan stå åt sidan ibland, men det måste komma båda vägar. När det är enkelt är det rätt sägs det ju...men en sak är säkert det ska inte vara svårt.
Kram!!!
Nu vill jag varken vara elak eller fräck men alltså..
Som förälder kan jag nog förstår att barnen är prio ett, inga konstigheter där. Men när polare och ishockey på tv prioriteras framför en kväll med den man älskar, och som man dessutom försummat pga jobb och div. anledningar, då är det ändå något som är fel.
Du verkar vara för snäll Petti. Du ger och ger, och det är en underbar egenskap. Men kräv för tusan lika mycket tillbaka. Det förtjänar du! Vet av egen erfarenhet om den där rädslan av att inte vilja vara tjatig eller besvärlig. Men när någon utnyttjar det till sin egen fördel har man fasen rätt att ryta ifrån.
Kramar i massor från en som följt dig lääänge.
mvh/ J.S
Så länge du säger ok har du ingen rätt att gnälla. Sätt ner foten och säg ifrån nästa gång!
Petra! Vad är det som gör att du ändå älskar honom? Vad hos honom får dig att fortsätta välja att bli bortprioriterad hela tiden?
(jag upplever det som att du blir det faktiskt)
Ja, så himla svårt.
Överskuggar det dåliga det fina?
Skicka en kommentar