tisdag 18 december 2012

Come and take me

Det är snart två år sen vi tillbringade första natten ihop. Då sov jag bara på hans arm tätt intill och jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det bara var en i mängden av alla nätter vi sen kom att tillbringa tätt omslingrade i varandras armar. Två år och han är fortfarande den enda som besöker mina hemligaste fantasier och det är honom jag set framför mig när jag ligger ensam om kvällarna med en bultande längtan. Han gör mig fortfarande galen av längtan och när vi är tillsammans vill jag vara honom nära hela tiden. 

Men numera tillbringar vi ju inte nätterna ensamma på ett hotellrum längre. Nu sover vi oftast i en bäddsoffa i ett rum inte så långt bort från två barn. Och det innebär ju givetvis att det inte alltid är lika lätt att förlusta sig även om vi vissa gånger inte kan hejda oss utan lyckas komma nära utan att väsnas för mycket. Och så är det ju det där med vardagen. Jobb, trötthet och tid som inte räcker till. Men jag vägra falla offer för det och min lust och längtan är precis lika stor nu som den alltid varit med honom. Och jag visar det. Kryper tätt intill och min hand letar sig omedvetet ner till hemliga ställen. Alltid!! Han behöver aldrig be. Han hinner aldrig före och ibland tror jag inte det skulle hända heller. Jag har helt enkelt skämt bort honom. 

Dagarna vi var iväg var underbara. Härligt hångel med ljuvliga tungkyssar och sånt där sex man aldrig vill ska ta slut. Och jag kan inte låta bli att önska att vi hade det så lite oftare utan att behöva åka iväg. Men jag vet. Den där vardagen. Och så det där med att jag inte riktigt blir nöjd. Ni vet... det där lilla extra. Dit jag inte når om jag inte får den där extra hjälpen. Och det glöms liksom bort ibland och det gör mig frustrerad eftersom när han väl låter sina fingrar vandra iväg tar han mig till höjder högt över det vanliga. 

Men jag fortsätter ge. Kryper tätt intill och liksom pockar på hans uppmärksamhet. Ibland vill jag bara ligga på hans bröst och känna hans hand stryka över min rygg. Ibland önskar jag han lyfte upp min haka och kysste mina läppar så där som bara han kan. Men... det glöms väl liksom av. Jag har väl helt enkelt skämt bort honom. Försöker påpeka det lite skämtsamt ibland och han lovar bättring. 

I morgon har jag bett honom komma tidigt och krypa ner och ha lite morgonmys. Jag har lovat ge hans onda rygg massage och givetvis hoppas jag på att också få vissa delar masserade. 

Som sagt... jag vägra vardagen ta över den där passionen...
So come and take me!!!

Inga kommentarer: