Om att komma hem

Jag tampas lite med mitt dåliga samvete över att jag egentligen bara vill ligga i mammas soffa och äta ischoklad men blir ständigt påmind om att det finns de jag försummar. Det är konsekvenserna av att ha lämnat min hemstad och allt vad det innebär och att komma hem alldeles för sällan. Det finns vänner som finns kvar i mitt hjärta men som jag inte orkar ta mig tid till och det finns familjemedlemmar som jag älskar men som jag är för bekväm för att besöka. Nej, det är inte det att jag inte vill. Det är bara det att den lilla tid jag har vill jag tillbringar där jag trivs som bäst och det är där i mammas trygga boning.

Men så låter jag pappa övertala mig och jag tar mig tid att åka till mina gamla farföräldrar. Och när jag stiger in i deras hall fylls jag bara av ännu mer dåligt samvete när jag ser farmors stora och förvånade ögon. Hon kramar mig och säger högt mitt namn och går före mig ut i köket och talar om för min nu gamla och lite döva farfar vem som kommit på besök. Jag vill helst inte tänka på hur länge sen det är jag tog mig tid att hälsa på dem men kompensera mitt dåliga samvete genom att räcka över chokladkartongen och en varsin trisslott. 

Jag åker senare på vägen därifrån genom den lilla hålan där de bor där jag själv under några av mina barndoms år har bott och det enda jag känner nu är ångest. Jag har aldrig gillat det där stället och det mesta som finns kvar av den lilla byn är bara de bilder jag har i mitt eget huvud. Mycket har stängt, flyttat eller rivits. Och jag känner bara en sån enorm tacksamhet över att jag äntligen har hittat hem. För hur många år jag än har tillbringat i min hemstad finns det ändå inte så djupa spår av den i mig att jag kallar den för mitt hem.

Bilen rullar in på parkeringen igen där mamma bor och där är enda stället jag inte känner den där ångesten och bara vill fly. Där mår jag bra och liksom kan slappna av. Sjunka ner i den där soffan och bara få njuta av att vara där. Men nu är de där juldagarna slut och i morgon sätter jag mig på tåget hem igen. Hem till den stad där mitt hjärta numera finns.