Jag ser hur kraftigt läsarantalet minskat direkt nu när jag bytte adress. Jag förvarnade inte och kanske var det dumt... men så får det vara nu och jag hoppas mina gamla läsare hittar hit så småningom. Känns lite tomt och ensamt men det var nödvändigt att skaka av mig en del. Inte ens min älskling har adressen hit och jag vet inte om han kommer att fråga efter den heller. Kanske han vet att jag behöver ventilera lite om oss ibland, om han och mig och om det som kanske inte alltid är så lätt. Kanske han inte vill veta. Och ändå skriver jag ibland direkt till honom för att det är saker jag vill han ska veta men som jag har svårt att säga.
Jag behöver landa lite i det här. Det skulle ju inte spela någon roll hur många läsare man har men det betyder mer än vad man tro. Varför vet jag inte riktigt. Så jag måste vänja mig lite vid att jag kanske tappat en del av de trognaste. De som inte gör så mycket väsen av sig men som ändå finns där i tysthet.
Som sagt... känns lite ensamt...
4 kommentarer:
Jag är här, som en trogen hund.
Fast jag är dålig på att kommentera, har liksom aldrig tiden. Men jag läser, det gör jag.
Kram.
Ingen fara vännen... er andra bloggläsare har jag ju kunnat guida hit. Det är svårare för de som jag inte har en aning om =)
Kram
Jag tänkte skriva och fråga vart du tagit vägen. Var på semester och när jag kom tillbaka var du borta... Sen såg jag att du kommenterat hos Christel och så hittade jag hit. Läser ofta men kommenterar sällan då det ofta strular via mobilen (som jag alltid läser genom). Kram
Vad glad jag blir M (vem du nu är).
Hoppas semestern varit bra =)
Kram
Skicka en kommentar