måndag 17 december 2012

Början på något nytt

Tända ljus, kaffe, morgontv och benen under varmaste pläden i soffan. Och det kan jag njuta av i lugn och ro just nu. Den bästa tiden på dagen om man bara tar sig upp i tid för att hinna möta morgonen innan den blir dag. Och jag har dessutom fullt betalt. Men tro mig, jag hade mer än gärna bytt mot ett jobb men så länge jag befinner mig i den här situationen så tänker jag njuta av den. Utan dåligt samvete.

Det blev liksom inte riktigt som jag tänkt mig. Jag som trivdes så bra och tyckte allt flöt på och jag tog på mig att jobba jämt och ständigt. Hade ett krav att jag som chef skulle jobba åtta lördagar på ett år. När det gått två månader hade jag redan jobbat sex av dem. För att spara timmar. För att rädda personal som jag visste kanske skulle behöva gå. Men sen är ju jag som jag är. Tar plats, syns, hörs, pratar och delar med mig lite för mycket av mig själv. Går mina egna vägar. Jag vill inte gå in på några detaljer, inte hänga ut någon och heller inte på något sätt skylla ifrån mig. Men den här gången gjorde jag inget fel. Var bara mig själv och ibland finns det de som inte klara av det. Kanske är det den svenska avundsjukan, kanske det bara krockar när man inte tycker samma. Och så blev det galet fel.

Jag fick gå. Och just då trodde jag allt var mitt eget fel så med böjt huvud gick jag hem. Men så började jag förstå att det där inte var riktigt rätt. Att jag fick gå utan några som helst vettiga grunder och att jag varken behövde känna någon skuld eller skam för det var precis det jag först gjorde. 

Så... jag fick upprättelse. Jag fick ekonomisk kompensation och andra fick en varning för att ha handlat helt fel och orättvist. Visst, jag klarar mig ekonomiskt några månader till medan jag söker andra jobb, men självklart hade jag önskat jag sluppit allt det här.

Men jag känner ändå hopp. För som alltid tror jag allt har en mening och att ett slut innebär början på något nytt. Oftast något bättre. Och så länge det finns jobb jag vill ha som jag söker och jag blir kallad på intervjuer känner jag mig lugn. 

Så därför kan jag njuta här i soffan i lugn och ro av mitt morgonkaffe...

2 kommentarer:

Antoinette sa...

Så skönt att få känna så. Att veta att man har gjort rätt, att gå med huvudet högt. Hoppas du hittar nåt bra snart!
Kram!

Pettiwoman sa...

Ja efter ett tag så kunde jag höja det igen. Den sårade stoltheten du vet.

Tack snälla...

Massa kramar!