lördag 8 december 2012

Om att vara fri

Det är mycket som har förändrats. Jag har förändrats även om jag fortfarande till mångt och mycket är densamma. Men behovet att skrika ut allt till hela världen är inte längre lika stort. Jag behöver vara lite mer försiktig med vad jag skriver och om vem jag skriver och det är på gott och ont. Men att behöva känna mig hämmad i mina ord har varit enormt frustrerande. För även om jag inte längre vill fläka ut mitt inre för vem som helst så är behovet fortfarande enormt av att få lätta på trycket. Att få sätta ord på mina tankar och känslor är som en slags terapi. Det vet vissa av er som skriver men som kanske gör det anonymt.

Jag har känt att vissa i min närhet ibland missförstår mitt sätt att skriva. Att jag sätter ord på vissa saker för att få medlidande eller för att jag bara vill vara i centrum. Att få höra det av någon man älskar gör väldigt ont. För det är så långt från verkligheten man kan komma. Mina ord om smärta eller om något som gör ont är inte för att någon ska tycka synd om mig utan för att det gör mindre ont om jag får skriva om det. Jag behöver nog inte förklara det för alla... ni förstår.

Min blogg är det den alltid varit. Ett ställe där jag kan lyfta av mig min börda. Där jag kan skriva om sånt som gör ont men också om sånt som gör mig gott. Men hit har människor hittat som läser av helt andra anledningar än omtanke. Och vissa av de som står mig nära har också hittat hit men som gör det svårt för mig att skriva. Jag vill inte ha det så. Så nu är jag här. Inte hemlig, inte anonym utan bara på ny adress. Och bara de jag själv har valt får komma hit. Till en början. För de som verkligen vill kommer givetvis att hitta hit så småningom ändå. Men just nu är jag nöjd såhär.

Det känns tryggt och äntligen kan jag skriva fritt igen.

Och det är inga problem om man vill länka, alltså lägga till i sin läsarlista.
Och jag kan då även passa på att säga till er alla att jag har er alla kvar i min läsarlista på min gamla blogg så jag går alltid in till er genom den. Så ni inte tycker jag är oartig som inte har er på någon lista på denna bloggen. Det är helt av estetiska skäl för att det ser så jäkla plottrigt ut. Så ni finns alla kvar hos mig HÄR!

2 kommentarer:

Anna sa...

Jag undrar om det är så jag måste göra med, byta adressen kanske. Jag vill ju helst inte låsa bloggen, då får man ju aldrig några nya läsare och det känns trist tycker jag. Då skulle jag kunna skriva mer om mina känslor och åsikter känner jag, det gör jag inte alls nu ju. Ibland behöver man ju få skriva av sig men jag känner inte att jag kan det nu då jag misstänker att vissa från jobbet har hittat bloggen. Aldrig att jag vill att de ska sitta och veta allt om mig. Jag har också funderingar på att börja om helt men behålla andra bloggen låst så bara jag kan läsa men det är ju ett krångel det med, att börja om menar jag. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra.

Pettiwoman sa...

Byt adress... det är ju det enklaste tycker jag. Och bara göra som jag att kommentera hos de man vill ha kvar som läsare =)

Jag gjorde ett tillägg i mitt inlägg också som jag gärna vill du läser =)

Kram