söndag 23 december 2012

Om att vara förstående

Det kommer att bli en lång natt. Jag brukar oftast åka nattåget  hem till söder över julen och sova hela vägen och så var det tänkt även i år. Det är bara det att de lediga resorna var få och dyra så det blir till att sitta sovande hela natten. Känner redan nu hur trött jag kommer att vara i morgon julaftons morgon när jag är framme och hur ont jag kommer att ha i min kropp. Men så får det bli.

Kommer alltså att fira julen hemma med familjen och lämna älsklingen och pojkarna till att fira jul själva. Kändes som det enda alternativet när han ändå ska jobba i stort sett HELA tiden. Detta jävla jobb rent ut sagt. När han bytte var det meningen att det skulle bli mer tid över för honom och pojkarna men han jobbar mer än han någonsin gjorde på det jobb vi innan hade ihop. Och då hade han och jag betydligt mer tid ihop än vad vi nånsin har just nu. 

Jag ursäktar honom för det mesta just nu med hans jobb. Därför säger jag inget till honom när han kommer tomhänt hem till mig när jag ordnade den där myskvällen för honom och pojkarna med mat och julklappar till alla tre. Han jobbade ju fyra timmar längre än vad som var meningen den kvällen så de blev sena hem till mig. Jag ursäktar honom också att han är så trött och inte ens orkar kela med mig när vi går och lägger oss igår kvällen innan jag ska åka och vi ska vara ifrån varandra hela julen. Han har ju jobbat hur mycket som helst. Jag ursäktar honom också när han efter att vi haft sex bara lämnar mig i sängen idag på morgonen för att han har ont om tid och snart måste till jobbet.

Jag älskar honom så... och jag ursäktar honom just nu. För en hel del saker. Jag förstår och vill inte vara besvärlig och tjata eller verkar missnöjd. Men det kan jag göra just nu. Jag sa till honom idag att han måste byta jobb och jag vet att han håller med. Så fram till dess... ursäktar jag honom.

Inga kommentarer: