Det faller kristaller från himlen. Eller små diamanter som gnistrar vackert mot den svarta himlen. Miljontals olikformade snöflingor och jag tänker att det kanske är som med kärleken. Att det finns lika många olika sätt att älska på som det finns olika snöflingor. Och kanske är det bara så att jag måste förstå det hur vemodigt det än känns. För jag kan inte förvänta mig eller kräva att all kärlek måste se ut som min kärlek. Och jag kan inte utgå från hur jag själv känner eller tänker. Kanske vi behöver mötas där någonstans på halva vägen.
Så många tankar och känslor och så få ord som kan förklara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar