När vi är tillsammans kan jag ibland låtsas att han är min pojkvän. Bara för att få känna den där sköna känslan. Jag leker den perfekta flickvännen och ger honom massage när han tittar på fotboll. Och han är snäll och masserar mina fötter med olja för att han vet att det är det bästa jag vet. Och så somnar vi nära varandra men ändå med lagom avstånd. Så där som man gör när man är pojkvän och flickvän.
Vi kallar varandra älskling och älsklingen när vi skriver till varandra och jag vet inte hur mycket på riktigt det är. Som om vi liksom leker kärlek. Och jag smakar på orden i min mun utan att uttala de högt. Försöker hitta bilder av framtiden för att se hur det skulle kännas och jag känner ett lugn. Ett lugn över att inget skrämmer mig även om jag vet att det är en snårig väg vi gett oss in på.
Men om framtiden vet jag ingenting så jag tar den där bilden och stoppar tillbaka den tills den möjligtvis blir verklighet. Tills dess fortsätter vi att leka kärlek.
Ett år senare kan jag äntligen kalla honom min pojkvän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar