Kåt, glad och tacksam

Jag skulle kunna ägna mängder av ord till att berätta och förklara om mina demoner, om den där lilla flickan i mig som ibland ställer till det så mycket för mig, för oss. Fast jag känner att det är något så personligt och känsligt för mig och det finns en sån skörhet i det att jag låter bli. Jag kommer att berätta för honom någon gång och förhoppningsvis kommer han kanske att förstå varför jag ibland agera som jag gör.

Och jag önskar jag var den där perfekta flickvännen som är så där kåt, glad och tacksam och jag tror att för det mesta är jag åtminstone i närheten av något som liknar det. Men så kommer de där stunderna när något annat eller någon annan liksom tar över min kropp och styr mina tankar och känslor. Och det blir ett slags kaos som jag inget hellre önskar än att jag slapp.

Men till min stora glädje kan vi mötas någonstans där på halva vägen och jag hoppas att han vet att det inte är sån jag är utan bara sån jag blir ibland. Så flera timmar senare efter att vi lagt på telefonen efter ett för mig ganska jobbigt samtal men allt liksom är på plats igen går jag omkring där i snön i mina egna tankar och låter hunden få sköta sig själv. Och som jag ibland gör när jag behöver bearbeta eller rensa ut vissa saker från systemet pratar jag högt med mig själv. Liksom för ett samtal fast utan några svar. Och tårarna strilar ner för mina kinder för det är en del i den där rensande processen och ja jag tror även det finns en del PMS med i bilden. Det kommer några och går och jag vänder mig bort för att inte visa mina våta kinder. Och plötsligt lägger någon sina armar om mig och pussar min våta kind och jag förstår ingenting men det är min älskling och en vän som kommer förbi. Och han kramar och pussar på mig och jag blir alldeles vimmelkantig av chock för han var den sista jag väntade mig just där och då.

Så det är inte bara mitt hem jag möblerat om i helgen utan mina tankar och känslor har behövts flyttas runt lite. Och det är inte lätt det där. Att vara som han säger en "känslomänniska" Och tro mig, jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ta lite lättare på saker och ting. Inte överanalysera, inte ha det där förbannade bekräftelsebehovet och fått ha en betydligt större portion av självkänsla istället.

Jag önskar som sagt att jag var den där perfekta flickvännen...
Kåt, glad och tacksam liksom...