söndag 12 februari 2012

En underbar helg

Jag är vimsig och han får påminna mig om väskan jag håller på att glömma på hotellet och på Kaknästornet glömmer jag mitt kaffe vid kassan. Givetvis skojar jag när jag säger till honom att det nog beror på att jag fått en överdos av honom för så här mycket tid brukar vi aldrig ha ihop. Men jag har njutit av varenda sekund sen han klev in genom min dörr i fredags och tillbringade kvällen med att laga med till mig och skåla i rött vin. Jag fick lära honom alla korttrick jag kan och han blandade goda drinkar som jag glatt klunkade i mig.

Igår checkade vi in på hotell och jag fick uppleva min första hockeymatch i Globen och jag är glad att det var med min älskling jag fick uppleva det. Och även om det var en mysig upplevelse att få sitta i Globen och göra vågen med niotusen personer uppskattade jag mest att bara få vara honom nära. Och varenda gång jag tittade på honom tänkte jag samma sak... att han är det absolut finaste jag vet. Så därför gjorde det inget att jag fick huvudvärk och inte var så pigg på att gå ut och äta som var bestämt. Min älskling springer iväg och fixar tabletter och istället för att gå på mysig restaurang hämtar vi hem pizza och han trollar fram en flaska rött som vi sen myser med i hotellsängen framför tv:n. Och det är verkligen något vi behövt. Få lite tid ihop att rbara mysa och få vara nära. Så när jag kryper in i hans famn och får lyssna på hur hans andetag bli tyngre och ser hur han sluter de där små blå känner jag mig som världens lyckligaste kvinna. Och fast klockan fortfarande är tidigt somnar jag där på hans bröst för jag är verkligen så där nöjd och tillfreds.

Idag tog han mig till Kaknästornet där jag heller aldrig tidigare varit. Och jag vet inte om det är alla de där nya intrycken jag fått eller om det är för att jag varit så full av glädje i flera dagar för när jag kommer hem somnar jag som en klubbad säl i soffan.

Jag älskar verkligen de här stunderna. Kanske det är så att man uppskattar tiden ihop eftersom den inte finns i överflöd och därför tröttnar man inte så lätt. Och trots att vi tillbringat så mycket tid ihop saknar jag honom redan. Så vilken tur att jag får en stund till med honom. I kväll blir det mys i soffan och förhoppningsvis lite skratt till nya serien Kontoret. Och jag kommer få somna där jag trivs som bäst. I hans underbara famn...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är avundsjuk! :-)Låter ju helt underbart!!

Pettiwoman sa...

Det kommer bli din tur... jag lovar =)

Massa kramar!