Äntligen igen

Jag har den senaste tiden velat ha tillbaka de där stunderna jag ägnat så många rader i min gamla blogg. De där stunderna jag går tillbaka och läser om och som jag sparat som favoriter för att lätt kunna hitta tillbaka till igen. För tiden har ju liksom inte räckt till för oss för att kunna skapa nya såna stunder. Och idag borde jag egentligen ägna mina ord åt den där intervjun jag var på och även om den också fyllde mig med massa positiva känslor är det inte de känslorna jag vill skriva om. För nu när vi äntligen fått den där tiden så är det ju de känslorna som fyller mig mest.

Och jag tänker på att trots att det har gått ett helt år sen jag började sätta ord på de där stunderna så har känslorna sen dess inte förändrats någonting. Jag njuter fortfarande lika mycket av att få tillbringa tiden med honom vid min sida och jag blir fortfarande lika varm och pirrig när jag ser på honom. Han är fortfarande det vackraste jag vet. Och de där hotellrummen som jag ett tag var så trött på att få tillbringa tiden på känns åter igen som vårt lilla kärleksnäste. Där vi ligger sida vid sida i sängen med fjärrkontroll och som visar sig har många olika mysiga fördelar. Där ligger jag på hans bröst med hans arm om min kropp och det finns inget ställe jag hellre vill vara på än just där. Och vi skrattar fortfarande ihop åt samma komediserier och jag njuter fortfarande lika mycket av att få somna med honom tätt bakom min rygg så att jag bara kan sträcka ut handen och känna honom om jag vaknar på natten och känner mig ensam. Men denna gången blir sängen lite för trång så en stund flyttar han över till den andra men det gör liksom inget. För jag vet att han kommer tillbaka så på morgonen när jag kommer tillbaka från morgonkissen så ligger han där under mitt täcke igen och jag får krypa ner tätt intill honom. Och just de där stunderna på morgonen får jag aldrig nog av.

Jag vet att det kan bli mycket ord om honom och de där känslorna men det är ju det som uppfyller mig just nu. När jag precis fyllt på med närheten från honom mår jag som bäst. För det betyder så otroligt mycket. Han betyder så otroligt mycket. Och jag hoppas han förstår hur lycklig han gör mig bara genom att ge mig de där stunderna ihop. En kväll. En natt. En morgon. Då gör det inget att det sen kan gå en vecka tills vi ses nästa gång. För när vi väl ses... känns det så väldigt gott i hjärtat!

Men som sagt... intervjun idag gick väldigt bra och nästa vecka får jag besked. Vad det är för jobb? Njaa.... det håller jag lite på!