Små kladdiga fingrar...

...som drar i mitt hår. Jag smakar på hennes barnmat och önskar att livet var lika enkelt som för henne den lilla söta. Mattias bjuder mig på kaffe och vi delar den goda kakan sen är det dags att lämna de två. Hon ler och jag ler också lite större nu när jag fått en stund med min vän. Precis vad jag behövde för att bli lite varmare i mitt bröst.

Så mycket att vara tacksam för. För mina vänner som finns där runt mig och idag har jag fått vara nära flera av de. Det är alltid lika skönt att få krama Azita den lilla stund jag hälsar på i hennes butik. Mattias och lilla S gör mig påmind om sånt jag kanske borde sakna men tiden finns inte till. Och så måste man ju vara två. Sen är det finaste Cicci och lilla Tulos tur. Vi dricker Caffelatte från drive-in. Drar fingrarna över dyra tyger och drömmer om sånt vi vill ha. Vi håller upp varandra när det behövs.

Prickikorvsmörgåsar, promenader och en Brynäsmatch senare är jag trött. Och det plingar i min telefon och jag får le. Snart fyller jag år...