Om att dra upp varandra

När klockan ringer känns det som jag precis har somnat och hon skriver och frågar om jag är vaken. Så trots att jag mer än gärna skulle ligga kvar och hålla täcket sällskap några timmar till drar jag mig upp och ger mig i väg på den där loppisen. Och det känns så härligt välbekant på något sätt trots att det är ett helt nytt ställe och många av mina gamla stammisar är på besök även här. Så kan jag köpa kaffe och det doftar nybakade bullar och den där sköna känslan håller i sig nästan hela dagen. Men så ser jag någon. Och personen påminner mig om någon helt annan och jag känner hur jag dalar ett snäpp. Då är det skönt att vi har varandra. Kan stötta och säga de där sakerna som hjälper varandra upp på fötter igen.

Hon säljer mer än mig och jag hittar en kjol jag prutar ner till ett rimligt pris fast jag bestämt att jag bara skulle sälja och inte köpa. Men vi lämnar flera timmar senare och är ganska nöjda med första gången på loppis tillsammans.

Och sen är det hennes tur att dala och vi råder bot på det genom att slappa tillsammans i mina soffor och har vi inte en varsin dator i knät så är det en varsin hund. De två kommer numera lika bra överens som hon och jag. Sen tar vi oss upp och ut och låter de där fyrbenta leka av sig i den där förbannade snön som envisats med att komma tillbaka. Och för att värma upp oss efter kylan låter vi solariet tina upp våra vintervita kroppar.

Sen hänger vi över grytorna ihop i mitt kök och jag är ganska glad att vi har varann. Att vi tillbringar söndagen ihop som jag annars tycker står stilla. Den är en enda lång dag av väntan på nästa vecka och nu har vi fått den att gå nästan helt smärtfritt. Just för att vi drar upp varandra när vi faller. Och jag tror att både hon och jag mår ganska gott när hon och vovve till slut lämnar och åker hem till sitt.

Så hoppas ni också haft en bra söndag!