Det är en sån där dag då man önskar man hade legat kvar i sängen. För ute dalar snöblandat regn och på bilen sitter veckans tredje böter och jag ser hur hålet i plånboken blir allt större. Som plåster på såren ser jag till att bli bjuden på kaffe och smörgås på ett cafe. Jag sitter en stund själv och väntar på mitt sällskap och har en stund för reflektion. Och det är då jag känner det. Känslan av att vara någonstans mitt i mellan. Mitt hjärta är ledset men gör liksom inte ont. Känner mig ledsen men ändå glad. Det känns lite besvärligt men ändå inte hopplöst. Tänker på intervjun igår som gick så väldigt bra och känslan av att allt kommer ordna sig finns där bland alla frågor. Så jag vet inte riktigt. Det känns vemodigt men ändå okej.
I morse fick jag ett mms med en norrländsk soluppgång av någon som sitter trött i en bil. Och bilden värmer och får mig nästan att önska att jag var där i bilen brevid men är ändå glad att det är på distans. Det är lagom så just nu.
Nu är det helg och jag vill bara ta det lugnt. Ligga i soffan under en filt. Andas frisk luft. Pyssla i mitt hem. Ta hand om mig själv. Kanske ta ett värmande bad och myser med ljus.
3 kommentarer:
Och snuffsa på vovvisen med!!!
Jaa men guuud ja.
Alltid =)
Kram
Du har mail söt..Å trevlig helg..
Skicka en kommentar