Att balansera

Det är så mycket som spelar in i det där livspusslet. Olika bitar som måste finnas där i lagom dos. Och jag har förstått vad det är om krävs för att hålla mig i balans. Just nu är det att gå framåt. Hålla blicken rakt fram trots att jag tenderar att se bakåt allt för ofta och då tappar jag fotfästet lite grann. Men saker börjar falla på plats och jag känner ett lugn i det. Som att idag få jobba första gången på Friskis o svettis. Jag kände mig som ett litet lyckligt barn när jag fick plocka ut kläder med den röda loggan på. Att få känna gemenskapen men framför allt att få känna att jag gör nytta. En sån viktig bit i mitt liv. Att vara behövd. Få uträtta saker och liksom ha en plats i det där livshjulet.

Balansen är så viktig för mig och jag har känt mig så vilsen utan uppgifter att sköta. Jag tappade bort mig själv så mycket i det. I allt det som varit. Kanske är det därför jag mist andra saker också. För att den jag var då liksom försvann i allt elände som sen blev. Om jag tappade tron på mig själv så varför skulle inte andra också kunna göra det? Men det spelar ingen roll nu. Jag är här nu. Tillbaka nästan som då. Som den jag egentligen är. Och huvudsaken är att jag vet det och att jag älskar och respekterar mig själv. För först då kan någon annan älska och respektera mig. Och det är det som är balansen. Att få ha alla de där bitarna i mitt liv.

Jag fortsätter att gå framåt för då behåller jag balansen...