Det är skönt när jag vaknar utan att det första jag känner är vemod. Just nu känns det mer som en slags väntan. Ett fönster som står på glänt och jag kan nästan känna den nya friska luften sippra in. Jag känner mig inte längre så ensam och övergiven för jag vet ju att jag inte är det. Men känslan kan lätt bli sån när något glider en ur händerna.
De där tre önskningarna jag hade väntar på sina svar och snart kan jag kanske delge er hur det egentligen gick. Tre önskningar i en och någon kan jag redan känna är på väg att uppfyllas. Och jag längtar. Så länge tills jag vet står jag vid det där fönstret och andas in den nya luften...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar