Ibland är jag som Alfons Åberg. Ni vet.... Ska bara...
Min älskling hjälpte mig att lyfta ur min stora fina tjocktv från det stora skåpet jag har den i för nu ska det målas VITT. Så nu sitter jag här och stirrar på det bruna jätteskåpet och hoppas att det liksom ska måla sig själv. Konstigt... händer ingenting.
Och så kom jag att tänka på en stor härlig kladdig chokladkaka som Azita hade i sin butik igår. Gud så gott det hade varit med en liten bit sån till en kopp kaffe. Ja... så får det bli.
AZITA SÄTT PÅ KAFFET FÖR NU KOMMER JAG!!!
Ska måla skåpet sen. Ska bara...
4 kommentarer:
Hihi! Jag tror nog att vi alla har en liten Alfons i oss emellanåt :-) Det roliga drar liksom lite mer ibland å då smiter man gärna från det nödvändiga en stund :-)
Synd bara att det där nödvändiga "måstet" alltid finns kvar åt en att ta itu med när man lekt färdigt :-) Men kanske att det just då blir lite lättare och skojigare att påbörja då man fått skratta å lekt en stund!
Kramen å lycka till med projektet tv-skåp, det kommer bli så fint!
Jo du den där Alfons finns nog i många =)
Förts lagret målat och en paus till har jag hunnit med och då rök dina sista små söta bullar =)
Kram
Jasså du har påbörjat målningen, spännande!! Du har då mer fart i dig än mig just nu ;-) Mina pauser mellan måleri-tillfällena är alldeles för lååånga!
Jamen sicken tur att det blev lite bullar kvar så du fick dig en paus med energipåfyllnad så du orkar vidare...hihi!
Gott med fika!! Och bullar kan man ju inte motstå!!
Skicka en kommentar