Om att blicka fram

Vaknade med annan känsla idag i min kropp. Det pendlar snabbare över denna gång. Den fjärde gången i raden och känslan har redan blivit till ilska. Mest när jag tänker på att man är beredd att offra så olika saker och jag redan offrat något jag redan ångrar för att jag vet att jag inte kommer att få något tillbaks.

Ser i backspegeln att jag fått fräknar på näsan av solningen igår. Den första jag unnar mig själv sen sommarens sista strålar någon gång i september. Och vi bestämmer att i kväll kanske vi ska slå två flugor i en smäll och inta vinet till Lets Dance och sen själva dansa vidare till något ställe där vi kan titta på folk. Vi behöver båda borsta bort dammet från förr och blicka framåt med nyöppnade nyfikna ögon. Så de där ögonen målar vi till i kväll och unnar oss gott.

Vi är två stjärnor som kan lysa av oss själva...