måndag 5 mars 2012

Jag försöker alltid se en mening i allt. Och jag är väl alla jävla klyschor personifierad för jag landar alltid på fötterna i varje högt fall, det som inte har dödat mig har stärkt mig och efter regnet har alltid den där solen kommit fram. Men ibland blir jag bara så satans trött på att behöva gå igenom motgång efter motgång. Och även om någon högre makt har en annan plan för mig som kommer att visa sig lite senare skulle jag gärna vilja veta NU vad fan den där planen går ut på och varför all helvetes skit måste drabba mig. En olycka kommer sällan ensam och dagar som de här då de tråkiga beskeden avlöser varandra är det lätt att hålla sig för skratt. Men visst, ha tålamod Petra, den stora planen kommer att visa sig och glädjens dagar är snart här.

Jag vet att jag har det lättare än många andra på att lösa den här typen av problem. Jobb och ekonomi. Men även en stor flicka som jag kan få andnöd när man lagt allt sitt hopp till något speciellt och det sen bara skiter sig. Och när det sen inte räcker med att få nobben på jobbet jag så gärna ville ha utan att andra problem av ekonomisk karraktär tornar upp sig likt jättetornados då blir det liksom för mycket även för mig. Då kan jag inte låta bli att känna både vanmakt och frustration och hopplösheten växer till en jätteklump i mitt bröst.

Men visst, allt löser sig och kanske det var lite av ren jävla ilska jag efter alla tråkiga besked idag fick kraft att åka runt och söka extrajobb på flera ställen. Det är inte det jag egentligen vill göra men att jobba på restaurang har alltid varit något jag kan falla tillbaka på när jag behöver ett jobb snabbt. Och tro det eller ej men jag ordnade nog minst ett extrajobb på ett av de ställena jag var på. Och har jag tur kanske jag kan få ett till på en mysig gammal herrgård där jag mer än gärna jobbar lite extra när det behövs även om det är över tre mil dit enkel resa.

Och jag kommer att få sälja av ännu mer saker för att få ihop pengar snabbt till sånt jag måste betala. Pengar som kommer kännas väldigt tungt att få ihop men som jag inte kommer undan hur mycket jag än önskar. Min systemkamera ligger risigt till och det stora fina objektivet. Min fina älskade Odd Molly klänning som jag aldrig ville sälja får nog lämna garderoben för den är värd ett par tusingar. Mina älskade Pilgrimssmycken från väldigt speciella kolektioner lär jag få släppa taget om och vara tacksam över för det jag kan sälja de för. Trist men nödvändigt.

Så snälla du där uppe... tala gärna om för mig vad du har för stora planer för mig för jag tycker det kan vara min tur nu!!!

Inga kommentarer: