Om kärleken till bilderna

Jag fick låna mammas kamera när jag var 13 år och det är från den tiden mina gamla fotoalbum börjar. Och jag har fyllt många album med bilder under åren men efter digitalkamerans era trädde in har det varit dåligt med att framkalla bilderna och sätta de i fina album. Tyvärr. Men kärleken till bilderna är fortfarande väldigt stor även om bilderna numera bara finns att se på datorn. Det har ni säkert förstått ni som följt mig länge. Att jag tycker om bilder och foton och ja... att även vara med på bilderna.

Innan jag köpte min första systemkamera gjorde jag allt för att lära mig så mycket som möjligt. Jag och min bästa vän sen skoltiden gjorde ett projekt som handlade om fotografering och vi gjorde en handbok till nybörjare om just fotograferingens grunder. Under de veckorna fick jag låna en systemkamera och efter det fanns det inget som låg högre på min önskelista. Jag minns än idag när jag lyckades få ihop pengar till min första systemkamera. Ren och skär lycka och det gick åt hundratals filmrullar.

Men så är det ju då också det där med att jag är en linslus. Älskar att spexa och agera framför kameran. Men framför allt älskar jag fotograferingen. Att kunna se hur jag kan framställas genom det där objektivet. Se det färdiga resultatet. Så för mig är kärleken lika stor för att både stå framför och bakom kameran.

Och till både min glädje och förvåning får jag ibland frågan av väldigt duktiga fotografer om att agera framför deras kamera. Och jag vet att det givetvis inte beror på att jag är snyggare än någon annan eller har ett speciellt utseende utan för att jag helt enkelt älskar kameran. Och DET underlättar enormt även för en duktig fotograf.

Men jag är ganska noga med vilka jag låter få se mig genom linsens öga. För även om jag älskar att fotograferas är det viktigt för mig att det är rätt person. Och mycket handlar om vilket bildspråk personen har. Och bilderna ni ser ovan är precis det jag menar. Ett bildspråk som talar till mig. Någon som förmedlar den känslan jag själv vill förmedla. Och den här fotografen tog kontakt med mig för att han vill utvecklas inom det som så fint kallas "Fine art" eftersom han sett bilder på mig i just den genren och undrade om han skulle få fotografera mig. Och när jag såg hans underbara bilder tvekade jag inte en sekund. Jag blir givetvis väldigt smickrad men ser även tillfället att få dela idéer och tankar med någon som verkligen kan det här med fotografering. För även om jag kommer att älska att stå framför kameran är det precis lika mycket för själva fotograferingen som konstform som jag ser fram emot det här.

Ni kan se mer av hans bilder HÄR.