Redan när jag sitter i taxin slår hjärtat alldeles för hårt. Jag drar djupa andetag och försöker intala mig att det är inte är så farligt men hjärtat slutar inte banka för det.
Jag tänder lampan i taket på taxin och målar mina läppar försiktigt i det dunkla ljuset. Försöker få mina ögon att se pigga ut. Ger kinderna färg.
Bilen stannar och jag hoppar ur. Skakiga ben. Hjärtat slår.
Vi möts utanför hissen och den rör sig uppåt ett par våningar.
Jag kan bara stå och stirra tyst ner i golvet.
Kan inte möta hans blick.
Hjärtat slutar inte att slå.
Det har aldrig funnits någon som stryker mitt hår från ansiktet som han.
Han ser på mig. Jag kan se hans blick i det mörka rummet.
Den är dimmig. Han doftar sprit.
Vad fin du är säger han och smeker bort ännu en slinga av hår.
Han kryper närmre.
Kysser mig och jag kan först inte stå emot och möter hans läppar.
Ett sug går genom min mage men drar bort mitt huvud.
Tänker på hans svar när jag frågade varför han vill träffa mig.
"Jag vet inte. Jag vet ingenting"
Varför vill han då kyssa mig?
Han berömmer min klänning, knyter upp banden i sidan.
Och jag funderar.
Vad gör jag där?
Som så många gånger förr befinner jag mig hos någon som ändå inte vill ha mig.
Hos någon som inte ens kan svara på varför jag är där.
Jag vet ju varför jag är där. Men kan ändå inte förstå att jag åkt dit.
Han tillhör någon annan.
Men vill ändå träffa mig.
Säger han bryr sig om mig.
Hur?
Varför?
Jag ligger på hans bröst. Han smeker min rygg.
Jag vill stanna tiden och samtidigt gå därifrån.
Men hur ska jag kunna gå efter all längtan?
Fast frågorna roterar som helikopterroder i mitt huvud.
Det fanns inte plats för mig.
Orden om att han inte var redo ekar i mitt inre.
Han kunde inte. Det gick inte.
Men nu...
Nu finns det plats, för henne...
Varför är han då där med mig?
Han somnar och hans andetag känns som vindpustar i min nacke.
Hans arm vilar tungt runt min midja.
Jag är klarvaken. Vrider mig av ångest.
Vad gör jag där?
Hos någon som inte vill ha mig.
Hos någon som inte har plats för mig och aldrig haft.
Jag gör det igen... som så många gånger förr.
Nöjer mig. Tar smulorna.
Suger i mig av någon slags ersättning för det jag egentligen vill ha.
Varför?
Är jag inte värd mer än så?
Jag tar bort hans arm. Kliver ur sängen och klär på mig.
Det gör ont för mitt innersta vill inget annat än att få vakna med honom.
Men varför?
Han vill kanske ändå inte ha mig där när han vaknar.
Påminna honom om det som aldrig fanns.
Men så inser jag...
Han måste vara lika trasig som jag.
Jag bekräftar honom.
Han gör som jag...
...suger i sig.
Det handlar inte om ifall han är lycklig med henne.
Han behöver den bekräftelsen ändå.
Och jag inser......jag kunde vara vem som helst.
Jag är inte där för att han bryr sig om mig.
För då hade han inte låtit mig komma.
Om man bryr sig om någon berättar man först inte att man har tjej...
...och i andetaget efter säger att han ändå vill träffa mig.
Jag kryper ner ensam i min säng.
Men hjärtat bankar fortfarande lika hårt.
Kommer jag någonsin att få bli älskad?
6 kommentarer:
Jag blir så ledsen när jag läser det här eftersom att jag själv varit i samma situation för några år sedan. Man har en åtrå som aldrig riktigt blir besvarad men ändå någonstans så hoppas man. Jag höll mig till slut borta från sådan män och såg redan då jag tittade in i deras ögon vad det var för person. Sen efter det så drogs jag inte längre till den typen av killar. Jag har samtidigt inte klandrat dessa män då jag som du vet att de är i behov av någon form av bekräftelse men samtidigt så sårar det dig och då är det inte värt det. Man får inte såra sig själv, man måste förstå att man är värd så mkt mkt mer som du faktiskt verkar göra, men det är svårt att ta sig ur då man väl är i det. Mitt råd är att avstå allt vad har med killar att göra. Jag blev själv arg/besviken på mina vänner då de sa samma sak till mig men det var det enda rätta och jag som dem, säger det av välmening. Jag kan läsa och känna att du är en fin person som ger allt av dig själv, därför så förtjänar bara den bästa av dem att få din bekräftelse. KRAM!!
Oj... vännen du missförstod för det där var ett gammalt inlägg om något som hänt och som jag lagt bakom mig. Inte om något nu.
Så jag har det bra nu och hoppas inte behöva uppleva sånt igen.
Massa kramar!
Jag undrar lite ... har för mig att du tidigare bedyrat att du inte haft förhållanden med upptagna män men detta verkar ju ha varit ett sånt?
Ganska stor skillnad på att "ha ett förhållande" och träffas en gång.
Och jo... jag har haft ett förhållande med en upptagen man. Min älskade var upptagen när vi träffades och vet du... jag ångrar inte en sekund att jag var med honom för idag är han min pojkvän.
Så pilutta dig!
Jättekonstigt. Eftersom du bedyrat att din "pojkvän" inte alls var upptagen när ni började ses i nån av dina andra 800 bloggar. ( nej inte sexbloggen ).
Du anonym vet du... jag känner inte alls något dåligt samvete över att jag inte har varit ärlig i just den frågan. Känner inte att jag har några skyldigheter mot mina nyfikna bloggläsare i en fråga som just då var väldigt känslig för alla inblandade. Att du inte kan förstå och respektera det säger nog mer om dig än om mig. Och nu ser jag ingen anledning att älta det med dig då alla inblandade vet om allt ochgny går vidare med sina liv. Det borde du också göra istället för att lägga så mycket energi på mitt.
Du måste vara ett stort fan då du har sån bra koll på alla mina bloggar.
Skicka en kommentar