Onsdagshändelser

 Jag vaknar tidigt som vanligt när jag får sova extra om jag vill  Men idag kanske det var för att jag visste jag skulle få fint besök till frukosten. Så kommer hon och hennes lilla älskling och medans vi äter frukost smyger våra båda små runt bordsbenen och väntar på att något ska bli över. Sen kommer nästa fina besök och vi ger oss iväg på ett litet mini äventyr sådär en vanlig onsdag. Vi botaniserar runt bland lampor, ljusstakar och tavlor med färg och alla handlar vi nåt smått. Sen blir det kaffe och prat om ditt och datt och jag är så tacksam över alla fina tjejer jag har mig nära.

 Och så kom då våren till Gävle också!

Och så är det ju det här med tiden och att vara långt ifrån och jag funderar på om det är så här det ska va? Men jag avskärmar mig på något sätt. Tar ett steg åt sidan. Inte tillbaka utan åt sidan. Står liksom bredvid och ser det på håll. Jag väntar inte ens utan låter det vara som det är. Men är det så här det ska va? Vi hörs som ingenting har hänt men mer sällan än förr. Och jag vet ingenting men det får bli som det blir.