Tårarna kommer redan i väntrummet och de fortsätter rinna under tiden vi går igenom allt det formella. Det finns inget slut på de. Ja gråter, gråter och gråter och jag önskar jag kunde få ventilera det vi pratade om men jag tror det är underförstått. Och jag känner mig som en urvriden disktrasa. Inget blir bättre av att jag möter honom utanför mitt gamla jobb när jag är på väg därifrån. Kan inte skilja på om jag vill slänga mig runt halsen på honom eller slå honom på käften. Så jag går därifrån så fort jag kan istället.
Och ja... jag kanske missförstå dina ord. Men kan jag göra annat efter alla dubbla budskap. Efter alla turer fram och tillbaka. Jag orkar inte mer. Vi slänger bort den där kärleken nu. Vi skiter i den. Låtsas att den aldrig funnits. Det blir bra.
Ja så gör vi... och så hoppas jag att du blir lycklig i det!
1 kommentar:
Det gör ont att läsa om det du går igenom vännen. Hoppas verkligen du kommer ur det starkare. Tänker på dig. Stor kram.
Skicka en kommentar