Precis som igår är jag trött. Men på något sätt gick dagen och jag härdade ut på jobbet nästan alla timmar. Det går bra. Så länge ingen frågar glatt; Hur mår du? Men det är okej... Fast trött. Och jag längtar hem bara för att få krypa ner i sängen en stund. På de där spikarna. Har nästan blivit beroende av de där stunderna på mattan. Jag slappnar av då. Stillar det där ständiga tankeflödet...
Och så blir det filmsällskap i kväll igen. Jag njuter fortfarande inte av ensamheten som innan så mina vänner finns där för mig. Håller mig sällskap. Kommer med mat för äta glömmer jag ju. Så nu ska jag flytta mig från sängen till soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar