torsdag 15 september 2011

Liten

 Ibland är jag så stor så jag på mig själv får lägga band.
Men ibland är jag så liten att jag får plats i någon annans hand.

Ibland älskar jag världen och världen älskar mig.
Men ibland är det bara jag som älskar, varför är det så säg?

Ibland när jag tittar upp i himlen ser jag stjärnor så klara.
Men ibland är himlen så nattsvart bara.

Ibland tror jag på ödet och att allt kommer bli bra.
Men ibland tror jag att jag aldrig kommer att få det jag vill ha.

Ibland vill jag vara en ängel och breda ut mina vingar så brett.
Men ibland vill jag vara djävulen och bara känna åtrån så hett.

Ibland kan jag känna kärlek och värme i mitt bröst.
Men ibland känner jag bara smärta och då behöver jag tröst.

Ibland vaknar jag på morgonen och känner mig lycklig i min borg.
Men ibland kan jag vakna och bara känna sorg.

Ibland är jag stark och trygg i min egen hamn.
Men ibland är allt jag behöver någon annans famn.

Det här är saker jag funderar på och knappt kan förstå.
Men jag vet att jag klarar mig hur det än kommer att gå

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är stort att erkänna sin litenhet ...

Kram klasse

Lena sa...

Åh vilken fin dikt!!

Fortsatt lycka till med att att ta dig ur djupet du befunnit dig i !

Kram Lena

Pettiwoman sa...

Tack och kram på er båda :o)