Om att få svar

Jag brukar gå tillbaka i min gamla blogg för att se vad jag gjorde idag exakt för ett år sen. För att se hur jag mådde för att påminna mig om att det finns bra och fina stunder. Av nyfikenhet för att se vart jag befann mig känslomässigt just då och för att påminnas om hur fort tiden går.

8 september. Det var en slump att jag läste just den dagen. Och kanske var det meningen att jag skulle få svar på frågan jag bar så långt efter just det datumet. Frågan jag burit med mig så många gånger de senaste åren och som jag aldrig riktigt fått svar på. Varför duger jag inte? Varför lämnar alla? Ska jag för evigt vara ensam och vad är det jag gör fel?

Samma porlande, klingande och hjärtliga skratt. Jag kan se hans ansikte framför mig när jag hör hans röst på andra sidan linjen. Ett år exakt efter vårt första möte. Jag blir både förvånad och glad över hans samtal. Just för att jag äntligen får svar på frågan jag så länge hade efter att han försvann. Inte för att det spelar någon roll nu längre eftersom mitt hjärta tillhör någon annan utan för att det bara känns skönt att få ett svar. För att jag så länge trodde att det var MIG det berodde på. Som jag alltid tror. Och även om vi inte kom så långt i vare sig vår relation eller våra känslor så betydde det något. Det gör ju alltid det för mig och jag mäter mitt eget värde i vad någon annan tycker. Därför gjorde det ont när han bad mig gå vidare. Nu vet jag varför han bad mig gå.

Och han hittade till min ord. Bloggen där nästan alla ord handlar om honom förutom de ord som är tillägnade mannen jag älskar. Och jag blir orolig han ska missförstå. Ta illa upp för mina hårda ord när det gjorde som ondast men han säger bara "Det du har skrivit är sanning där och då. Och det jag har läst har jag inget att strida om" Och på något sätt känns det skönt. Att han fick veta. Hur jag kände då. För jag sa det aldrig då och det blir ett slags avslut. Ett bra avslut på då.

Så därför kommer jag nu stänga ner den bloggen. Det är ett avslutat kapitel. Och orden som står där som tillhör mannen jag älskar... de får också bli avslutade för de orden där handlar bara om det jobbiga. Och det vill jag också bara lägga bakom mig.

Nu ser jag framåt istället...