Ett ensamt hjärta

Mina vänner. Mina älskade underbara vänner. Vad hade jag varit utan de just nu? En blöt hög. Ett vrak ensam med alla tankar och känslor men de håller mig uppe. Jag är starkare nu än på länge även om jag tagit beslut som smärta mitt hjärta. Att släppa taget. Men jag vet att jag överlever. Och mycket av den tron och tryggheten får jag av mina vänner.

Tack snälla Sebastian för att du fanns där igår när ångesten överföll mig. Fick mig lugn, klappade mig över håret och lät mig somna i ditt knä. Jag hade inte klarat kvällen utan dig. Tack älskade Azita för att du drar med mig på SPA och låter min kropp få det den behöver. Omtanke och kärlek. Tack för att jag får vara hos dig, för att du ger mig mat och att jag får somna tryggt med dig vid min sida och din arm tryggt runt mig.

Jag är inte ensam. Men mitt hjärta känner sig väldigt ensamt och därför är jag så otroligt tacksam för människorna omkring mig som håller mig uppe.

Numera kan jag tänka framåt. Se en ljusning. Vet att det kommer att bli bra. Jag känner det i hela min kropp. Och jag kommer att överleva även om mitt hjärta kommer fortsätta vara ensamt. Jag vet det.

Men hoppas gör jag än...