... i Azitas säng. Den där trygga borgen jag alltid kan fly till när jag behöver något lugnande. Igår när jag behövde det som mest somnade jag med hennes arm om mig. Hur ska jag någonsin kunna gottgöra allt det fina alla människor runtomkring gör. Mina vänner och min personal. Det värmer så gott i mitt såriga bröst.
Så här ligger jag nu. I den där sköna sängen. Nymasserad av Azita för att stilla mitt ömma och bulltande huvud. Och vet ni. Jag mår okej...
2 kommentarer:
Med sådana vänner fixar man allt. Du behöver nog inte fundera över hur du kan gottgöra dem, man brukar få de vänner man förtjänar.:) Kram
Tack snälla!
Kram
Skicka en kommentar