En lång historia görs kort och jag önskar jag kunde vara så kall och bara skriva rakt upp och ner men jag nöjer mig med små fragment. Vill inte hänga ut någon för vad skulle det tjäna till? Var och en vet med sig själv. Och jag kan sträcka på mig lite till för att för mig var det viktigaste att få veta att inte jag gjort något fel och upprättelse i form av flera månaders kompensation gör i alla fall lite gott. Det tar inte bort varken känslan av besvikelse, svek eller kränkning men det kan åtminstone ge mig lite andrum.
Det är svårt att lägga saker som gör ont bakom sig, men nu kan jag i alla fall börja blicka framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar