Det är som med den där killen (ja inte nu men förr), man vill inte själv ha honom men man vill inte någon annan heller ska få honom. Så var det ungefär med jobbet nu jag var på intervju på men inte fick. Men jag ska inte gnälla ännu. Jag blir åtminstone kallad på intervju och det är många som inte ens får den chansen. Är inte speciellt orolig heller för det brukar ju liksom alltid lösa sig till slut. Och det finns jobb jag sökt som jag mycket hellre skulle vilja ha men de har jag inte hört någon från ännu. Så jag får lugna mig lite ett tag till. Jag hittar jobb varje dag som jag skickar ansökningar till och så länge det fortfarande finns jobb jag vill ha och kan söka så finns det ju hopp.
Så det löser sig alltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar