Så står jag då äntligen där. På lite skakiga ben men med ett hjärta som klappar hårt. Och det tar inte många minuter efter att musiken börjat ljuda ut från högtalarna så rör sig nästan kroppen av sig själv. Den där långa tiden som gått sen jag sist stod framför de där stora speglarna existera inte mer. Jag befinner mig liksom i ett svettigt skimmer och hade det inte varit för att min onda höft säger ifrån hade jag nog kört till jag stupade. För det blir ofta så när jag väl kommer igång och musiken tar min kropp i besittning.
Passet gör jag klart på noll och ingenting. Det är det som är fördelen med att vara en gammal räv. Det jag däremot inte behärska lika bra är dagens teknik med musiken. Så jag får ta hjälp av en vänlig själ som lägger ett par timmar bara på att försöka få ihop min musik i rätta takter och tempo. Annat var det på min tid då jag bara kunde stoppa in en cd-skiva och trycka på play. Men jag ska snart lära mig allt det nya och då kommer det bli betydligt mycket roligare att få trixa och mixa min egen musik.
Nu är det inte långt kvar och gud så jag längtar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar