söndag 4 november 2012

Om att svepas med

Det krävs inte så mycket. Inte mycket alls faktiskt. Men ibland så infinner sig bara den där känslan och jag låter mig liksom svepas med. Bli inbäddad av allt det mjuka och känner en värme och trygghet i mitt bröst. En slags glädje som inte behöver betyda något speciellt alls. Den bara finns där.

Det blev ingen utgång med vännerna. För även om vi har som han säger hela livet på oss är de där stunderna på helgen vi kan få ihop lite speciella. Jag VILL ha den där tiden med honom för mig själv. Så jag ställer mig vid spisen och gör mig till lite extra. Korkar upp vinet och sätter färg på kinderna. Som en minidejt med min älskling liksom. Och vi skålar i vinet, äter jordgubbarna som jag doppat i choklad och tar likör till kaffet.

Timmarna går och vi fördriver de genom att turas om att spela gamla nostalgiska låtar för varandra. Och så sjunger vi. Högt sjunger vi och jag tror inte min älskling är medveten om att han faktiskt har en fin röst. Så när vi dansar tätt omslingrade på mitt parkettgolv myser jag lite extra när han sjunger med i texten tätt intill mitt öra. Hur kan man inte mysa av det?

Det krävs inte så mycket. Inte så mycket alls. Ibland infinner sig bara den där känslan och jag låter mig liksom svepas med.

Tack finaste älsklingen för att du finns och förgyller mina helger!



Inga kommentarer: