Telefonen ringer och det visar sig att intervjun jag trodde var i morgon är redan idag och ett par timmar senare sitter jag där med mina självklara svar. Jag har lagt det tråkiga bakom mig och ser bara framåt och jag ser alla tillfällen till nya möjligheter.
Intervjun går bra. Väldigt bra och hon säger saker som känns skönt att höra just nu. Jag tror på mig själv men efter det som hänt är det välbehövliga ord och jag kan känna lite hopp igen. Allt har en mening och det väntar oftast något bättre bakom varje hörn. På måndag får jag besked och då kanske jag berättar mer.
Nu är det även klart när jag ska få visa upp att jag är redo att börja köra klasser igen. Om två veckor ska jag vara klar att bli bedömd och granskad och det är med glädje jag ser fram emot det. Äntligen!
Så jag klättra sakta upp de där pinnhålen igen jag trillade ner för några veckor sen.
Du kan trycka ner mig men jag tar mig alltid upp igen...
2 kommentarer:
Håller en tumme! :)
Tack snälla. Det behöver jag...
Kram
Skicka en kommentar