Morgonbrus

Pläden kliar mot mina nakna ben och rastlösheten sliter i min kropp. Dagens första kopp kaffe är uppdrucken och jag ska alltså vara redo för dagen. Jag har efter flera månader fortfarande ont i kroppen och min ömma höft och ljumske oroar mig och jag måste snart läka ihop för att hålla. Måste ta hand om min kropp lite bättre och inte bara slita på den som är precis det jag gör genom att börja hålla klasser igen. Och det oroar mig. Men jag har hellre ont i kroppen än i själen och jag är otroligt tacksam över att det är den sortens smärta jag måste härda ut.

Den där rastlösheten klamrar sig fast redan på kvällen och det innebär att natten nästan har börjat bli morgon när jag till slut lyckas somna. Och det där bruset finns kvar när jag vaknar. En känsla av iver, en slags längtan och förväntan. Vet inte riktigt vad det är som väntar och under tiden måste jag liksom stå ut. Andas och ta en dag i taget. 

Jag ska snöra på mig skorna. Ta mig iväg till den där stora salen. På lördag kör jag ett genrep med de som vill vara med. Smygläser du här och bor i Gävle och vill vara med så hör gärna av dig. Kostar ingenting mer än en del svett =)