Vänner

Det finns vänner och så finns det vänner. Och hade det inte varit för mina vänner hade jag nog aldrig orkat igenom den här tunga tiden jag haft. De har tagit hand om mig i skift och en som funnits där extra mycket är Sebastian. Han har sett mina djupaste svackor. Tröstat mig när hjärtat gjort ont. Kramat mig när ångesten hållt mig i ett järngrepp och det var han som fanns vid min sida när jag hamnade på psykakuten. Han har hållt mig uppe när jag knappt orkat stå och tom suttit vid min sida hos psykologen när jag mådde så dåligt att jag knappt kunde ta mig dit själv.

Vi har kommit att komma varandra väldigt nära. Han har fått se alla mina dåliga sidor och fått se den Petra ingen annan fått se. Hon som inte duschat på en vecka. Hon som fiser och rapar högt och går omkring i samma kläder tills de står av sig själva. Hon som är svag och inte klara någonting själv. Då har han funnits där. Gett mig mat när jag egentligen inte velat äta. Tvingat in mig i duschen när jag egentligen inte velat bli ren. För i det tillståndet jag har varit har allt varit besvärligt och ingenting har spelat någon roll. Men han har funnits där hela tiden. Vakat över mig.

Så nu när han inte är här känns det lite ensamt. Det är ju honom jag har tillbringat kvällarna med. Vi har lärt oss hela veckans tv-tablå utantill och varje dag har sitt eget favoritprogram. Slaviskt har vi följt Värsta pojkvänsakademin, Karatefylla, Arga snickaren och alla andra program som inte kräver någon större tankeverksamhet. Nu får jag titta på tv själv och det känns konstigt... och ensamt.

I flera veckors tid har jag haft tryggheten i att han varit där för att inte jag har vågat vara själv. Och jag är så fruktansvärt tacksam för att han har orkat med mig och mitt mående. Att han orkat trots att han själv varit sjukskriven och inte mått så bra. Vi har stöttat varandra i det jobbiga men nu måste jag klara mig själv. Och ja... det är lite skrämmande men jag vet att det är nödvändigt.

Det finns inte ord för hur mycket han ställt upp och jag kommer att stå i evig tacksamhetsskuld. Jag önskar jag kunde ge något tillbaka men mest önskar jag att någon kvinna kommer att upptäcka denna fina och underbara kille så att han kan få all den kärlek och ömhet han är värd. Den kvinnan kommer att bli väldigt lycklig och väldigt omhändertagen. Om jag nu inte har avskräckt honom för allt vad tjejer heter efter de här veckorna.

Så var du än är just nu vännen när min ena soffa är tom där du brukar ligga så tänker jag på dig och saknar ditt sällskap. I kväll får jag äta pepparkakor och se Karatefylla i min ensamhet.