På rätt väg

Det kommer nya dagar hela tiden. Och alla dagar är en dag framåt och känslan jag har idag är att den här dagen börja likna dagarna som de var förut. Innan allt det onda. Jag börja känna igen känslan och jag gör samma saker som jag gjorde då allt var som det skulle. Och samtidigt som det är härligt igenkännande känner jag också vemod i mitt bröst. Jag har varit här förut. I början på något nytt efter något som varit jobbigt. En vilsen känsla blandad med hopp inför framtiden. För den här vägen jag går på nu har jag gått förut och den visade sig leda till något nytt och bra. Jag vet bara inte just nu vad det kommer att vara.

Så jag njuter av känslan. På morgonpromenaden genom parken jag alltid brukar gå. När jag gör frukost som jag ska äta framför tv:n. När jag ringer mamma för att få sällskap och nu när jag sitter här med datorn i knät och skriver dagens första inlägg. Precis som då när allt var som det skulle. Innan allt det onda. Och det känns så underbart skönt. Trots att jag har en bit kvar till allt det helt normala är jag på väg mer än någonsin. Allt kommer att bli bra till slut och alla mina frågor kommer att få ett svar. Vart jag ska hamna efter den här fruktansvärda resan, vilket jobb jag kommer att få och vem som kommer att finnas där vid min sida. Allt det kommer jag att få svar på.

Idag är en ny dag och ett steg till framåt på den här vägen...