Forest

Varje dag är det nya tecken. Nya tecken på att jag snart är mig själv helt och hållet. Jag märker det när jag börjar kunna bli irriterad igen. På saker som att mitt mobila internet inte fungerar varpå jag ringer och skäller ut den stackars personen som råkar sitta på Telenors kundtjänst. Jag märker det när jag ser en gammal dam snörper på munnen och mumlar illasinnade ord när min hund i glädje gläfser lite för högt när jag kommer ut från butiken varpå jag cyklar upp brevid henne och fråga vad fan hennes problem är. Jag märker det när jag river upp paketet jag precis hämtat som ska innehålla en fin kappa men det visar sig vara fel paket och innehåller istället paljettprydda kuddfodral och annat tjaffs jag absolut inte ska ha. Det kryper i kroppen på mig och jag rabblar förbannelser över alla jävla människor som FÖRSTÖR MIN GLÄDJE!!! Men det är ett gott tecken.

En annan sak som visar att jag börjar bli mig själv igen är att jag uppmärksamma sånt jag inte brytt mig om på allt för lång tid. (Nu varnar jag känsliga läsare) Tex att mitt underliv ser ut som bilden ovan illustrerar. Som en hel jävla urskog. Jag skulle kunna ha varit modell för Playboy år 1963. Men ingen besöker ju längre de regionerna förutom Lambis toapapper och snart behövs inte det heller för snart kommer min stackars murvel vara självuppsugande av allt hår. (Nu kan känsliga läsare fortsätta läsa). Så det är kanske dags att ta fram häxsaxen och ansa till den stackaren lite.

Som sagt... det är många härliga tecken på att allt snart är i sin ordning och idag ska jag ta tag i träningen och nyttja mitt sprillans nya träningskort. Jag ska dra med mig Sebastian på gymmet för han är ungefär lika vältränad som jag vid det här laget. Det ska bli underbart skönt att få väcka kroppen till liv igen men det kommer kännas enormt frustrerande att inte orka på samma sätt som i mina glansdagar som instruktör. Jag saknar det väldigt mycket och jag hoppas att en dag få komma tillbaka och köra mina klasser. Men först ska jag överleva första gången på gymmet efter all för lång tids frånvaro.

Nu får ni ursäkta men jag har lakan att mangla och jag ska försöka att inte fastna med pattarna. (Ursäkta... mormors gamla skämt som var; Så här kul har jag inte haft sen jag fastnade med pattarna i mangeln)