Varje dag har en ljuspunkt

Även om de är små så är det ack så viktiga. Stunderna då tankarna lugnar sig, bröstet känns lättare och ett litet ljus av hopp glimtar förbi. Små stunder då det lättar och gör att jag orkar lite till. Inte ger upp utan VET att snart, kanske tidigare än jag själv tror... så är jag stark och glad igen.

Det räcker med små steg i en skog. Att få lägga mig i gräset vid vattnet i den fina parken. Se upp i den blå himlen och sen bara blunda. Blunda och känna värmen från solen som sprider sig i min kropp. Sveper bort oron och fyller mig med något som faktiskt kan liknas vid glädje.

Varje dag har en ljuspunk och idag var det min ljuspunkt. En stund i gräset under blå himmel och värmande sol. Och just nu tror jag minsann det är hunger jag känner.

Håll kvar... håll kvar känslan nu Petra!