Varför?

Varje dag önskar jag att min dag började med en promenad med hundarna, nån dag kanske lite längre, att jag sen går hem och lämnar de och att jag går till gymmet. Det ligger två minuters gångväg från mig så det finns liksom inga ursäkter. Men varje morgon är sängen så mycket skönare än lusten är stor att genomföra under. Varje morgon kryper jag ner under täcket med dagens första kopp kaffe efter att hundarna fått sin promenad. Och varje morgon bannar jag mig själv för jag är så fruktansvärt omotiverad och.... lat. Men plötsligt händer det...

Och han... fortsätter att göra mig ledsen. Skriver saker som sårar men som han säger inte alls är meningen att såra men som ändå är nedvärderande och hånfulla. Jag förstår inte. Varför måste han göra mig ledsen hela tiden?

Igår la jag upp hemma-hos-reportaget på min hemsidas blogg så alla kunde läsa och se bilderna. Jag fick så mycket beröm om hur fint jag har det hemma. Så dyker han upp på messenger... och det första han skriver är att det minsann var HAN som målat hela lägenheten, HAN som satt upp alla hyllor och fixat. Och nu kändes det som det inte betydde nånting.

Jag blev så ledsen.... men inte förvånad... för han har ALLTID haft svårt att vara positiv och mest hittar nåt att vara nedlåtande över. Jag hade velat att han gav mig beröm som alla andra. Inte gav mig dåligt samvete över att han inte nämndes i reportaget. Jag satt i en timme med reportern och grät och berättade om vår situation och vad som hänt sen de gjorde det förra hemma-hos-reportaget för två år sen i vårt gemensamma hem. Klart inte hon ville nämna mitt ex i reportaget då. Men han tyckte tydligen det. Åtminstone ville han påminna mig om att det var han som minsann målat och satt upp hyllor.

Det gjorde mig så ledsen och arg men på något sätt är det skönt att han fortsätter visa precis de sidorna som jag inte ville leva med. Och så eskalera det och det slutar med att jag blockar honom för allt han skriver gör mig bara mer arg och ledsen... Och jag förstår fortfarande inte varför han måste vara sån...