tisdag 12 februari 2019

Aldrig ensam...

Jag drömde om någon i natt. Nån jag aldrig har sett i hela mitt liv men han var min pojkvän. Inte alls min typ.... kort snaggat mörkt hår, mörka ögon och hans skäggstubb var väldigt hård och stickig. Och det konstigaste... han jobbade som DJ. Men han var min pojkvän och när han såg mig slängde han sig över mig, kallade mig sin älskling och överöste mig med varma pussar i hela ansiktet. Och den där känslan... gud vad härlig den är. Och jag vet... jag har alltid varit den som är lite kär i kärleken. Tror också det är därför jag känner mig så ledsen just nu. För jag älskar den där känslan och saknar den så fruktansvärt mycket...

När jag vaknar är den där mörka killen borta men bredvid mig ligger en varm fluffig hårboll och sover. Lillasysters Ludde som numera bor hos mig och Jocko sover mer än gärna tätt intill uppe vid mitt huvud. Det har Jocko aldrig gjort utan han ligger istället nere vid mina fötter. Jag borrar in min näsa i hans mjuka päls och tänker... med er små älsklingar är jag aldrig ensam... och just nu räcker det gott o väl.

Inga kommentarer: