Januari och februari är alltid årets jobbigaste månader när man driver butik. Och precis som med allt annat glömmer man bort att det inte alltid är så här. Inget vara för evigt.... inte ens elände. Jag vet att det alltid vänder men eftersom jag just nu också befinner mig i någon slags känslomässig berg o dalbana blir jag även också känsligare när det är tufft jobbmässigt. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan flera gånger om dagen. Det kan skifta på en millisekund.
Jag behöver också påminna mig själv väldigt mycket om det som inte var bra i det jag lämnade. Jag antar att det är så det fungerar... när man får distans... tiden går.... så glömmer man bort det som gjort ont. Självklart är det också bra för jag vill inte gå omkring och vara bitter och ledsen för att jag blivit så hemskt sårad så mycket och så länge. Men jag önskar ibland att när saknaden kommer över mig och tårarna tränger fram att jag mer kunde förnimma den där hemska känslan av sorg, vanmakt, känslan hur det känns när löftena bryts för jag vet inte vilken gång i ordningen, alla ensamma nätter i sovrummet när han låg på soffan p.g.a bråk eller alkohol... alla hårda hemska ord jag blivit kallad....
Listan KAN göras lång och det är så otroligt jobbigt att jag måste påminna mig om det där för att det inte ska göra ont av sorg att det inte längre är vi. JAG..... VILL..... INTE..... LEVA.... I.... EN.... SÅN... RELATION!!!!!
Jag saknar inte bekräftelse.... jag vet att jag inte hade behövt sitta ensam.... det finns många som skulle vilja dela helgerna med en kvinna som mig. Det är bara det att jag måste ge det tid. Hitta mig själv igen. Hitta min gnista och mojo. Och jag vet... att bara årets två tuffaste månader är över kommer jag att börja ta nya tag mot ett bättre och gladare Petra!
1 kommentar:
Ta hand om dig själv. Du förtjänar att bli behandlad så mycket bättre.
Skicka en kommentar