Vi har inte träffats sen 2010 och mycket har hänt under de åren. Jag berättar om att jag skrev om honom på min gamla blogg och då kallade honom D22 (det står om honom HÄR ) D stod för namnet och 22 för att han då bara var 22 år gammal. Idag är både han och jag betydligt äldre men kanske inte så mycket visare än då. Men han har hunnit gifta sig och skaffa två barn och skilja sig och jag har hunnit leva i en lång relation, förlova mig och separera så mycket av vårt samtal över kaffet handlar givetvis om det. Om hur ensamt det känns och hur dåligt man mår över att hänga på dejtingappar. Och jag får svälja tårarna många gånger under vårt samtal när jag blir påmind om sånt som gör ont. Men det känns skönt att få prata med någon som sitter lite i samma båt.
Och vi pratar givetvis om tiden då för nästan tio år sen. Hur vi träffades första gången och han minns precis vad jag sagt. Och jag minns hur han kom med pizza en kväll när jag var ledsen och hur jag bad honom sova över för jag inte ville vara själv.
Vi har druckit upp kaffet och klockan är mycket så jag följer med honom ut till hans bil och säger hej då. Och jag tänker.... åren går så fort. Dagarna går fort... det innebär att det här snart är över. Det som skaver i mitt hjärta... snart är det över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar