Ödmjukhet...

När vi träffades första gången tog han min gitarr och satt och plinkade lite... Han sjöng i duschen... så ja jag förstod väl att han var något musikalisk. Men jag förstod inte riktigt hur duktig denna kille egentligen var förrän jag hittade gamla klipp på hans Facebook.

Han komponera egna låtar både på piano och gitarr och detta är ett av hans alster. Jag tycker om ödmjuka människor. Såna som inte gör så stor grej av sin talang. Han verkar inte ens medveten själv hur duktig han är.

Jag brukar gå in och lyssna på hans verk ibland när jag känner mig lite nere. Han gör mig glad.... hans musik gör mig glad.

Detta är alltså ett fyra år gammalt klipp så numera har han ingen ring på sitt finger. Och vi ses ibland... när vi har tid. Ingen av oss är nog redo för mer än så....