Jag har längtat så efter det där. Att få sitta upp på en hästrygg. Känna den där enorma kraften under sig, frihetskänslan och lugnet det ger att få gallopera fram över öppna vidder. Eller bara få mysa i lugn skritt på små skogsvägar. Och snart kanske... om jag har tur så kan jag få rida igen.
Så håll tummarna...
1 kommentar:
Ridningen är min själa vård, bara få borra in ansiktet vid den mjuka mulen...underbart :)
Skicka en kommentar