I nöd och lust

Det finns en anledning till att prästen säger "i Nöd och lust" och inte "i lust och nöd"

Nöden kommer först. För det är den som verkligen prövar kärleken. Det är då det visar sig hur stark den är. Det är i nöden som det visar sig vilka som är dina riktiga vänner, vilka som älskar dig och vilken kärlek som är äkta.

Antingen sträcker man ut en hand till den som befinner sig vacklandes och drar den från stupet eller så knuffar man till. Och gör man det samtidigt som man säger "Jag älskar dig" har i alla fall jag svårt att ta den kärleken på allvar. För mig är inte det kärlek.

Jag kommer bli stark igen. Jag är sargad men inte slagen. Jag är bräcklig men inte bruten. Mitt hjärta slår fortafarnde hårt och bestämt men något avvaktande.

Allt har en mening sägs det men just nu har jag svårt att se meningen med allt det jag går igenom. Att mista sig själv, mista sin hälsa och till sist mista sitt jobb kan väl inte vara en mening? Och allt för att jag trodde på något som visade sig vara.... en illusion.

Jag vet inte om detta är slutet. Jag vet inte om jag sitter med facit. Jag vet inte om det finns ett annat slut än det jag ser framför mig just nu. Jag vet bara att inget av det jag gått igenom varit värt det. Ingen är värd det. Det finns en person som är viktig just nu och det är jag. JAG JAG JAG JAG...

Jag stannar kvar här inne. Men det kommer nog inte skrivas så mycket just nu. Och jag vill inte ha några frågor eller kommentarer på det här.

I nöd o lust är ett jävla skitsnack....