Vårluft

Solen står sådär lågt på kvällen och lägger ett varmt härligt sken över den nu helt snöfria marken. Äntligen försvann den även här och jag går långa promenader och andas in den friska vårluften. Det ligger mycket i den nu. En förhoppning om att det snart löser sig med saker i mitt liv. Kanske det betyder att jag måste ta vägar jag aldrig tidigare gått men det kan innebära nåt bra. Jag har möjlighet till jobb och trots att det är något som är så långt ifrån mig det bara kan bli så ser jag ändå fram emot det med nyfikenhet. Ett jobb är ett jobb. Men innan jag tar det steget ska jag på intervju för ett jobb jag redan kan. Så... blir det inget med det har jag ändå en utväg. Tills något annat dyker upp.

Och så befinner jag mig i något slags ingenmansland. Någonstans där det både ÄR och inte ÄR. Och jag tror inte jag vill något mera just nu. För där förnuftet säger stopp säger hjärtat gå och att hitta rätt i det beslutet är inte lätt. För det är som man säger att förlåta är lätt men att glömma kan vara svårt. Och vissa saker har satt djupare spår än jag faktiskt trodde först och det krävs en del för att läka alla sår. Kanske det går eller... så är det inte så. 

Det ligger mycket i den där vårluften nu. 

Förändringar på många olika plan. 

Jag bara väntar och se...