Jag har tagit tillbaka mitt liv...

Det går framåt hela tiden. 

Dagarna. Tiden. Förväntan. Hoppet.

 Och jag låter mig liksom bara följa med. 

Så mycket som är annorlunda nu än där jag brukar befinna mig. 

Och det känns bra. Väldigt bra. 

Idag har jag varit på ännu en intervju men jag känner inte längre någon panik. Jag har en reservplan och trots att det kommer att innebära att jag får ta på mig blåställ och kliva in i en roll jag aldrig tidigare spelat så kommer det att vara nyttigt. Jag får släppa min prestige och tittelsjuka och det är något enormt förlösande i det. Så blir det inget med det här butikschefsjobbet gör det mig faktiskt ingenting. 

Och jag som så länge varit mycket för mig själv i väntan på att han skulle ta sig tid har numera fullt med vänner runtomkring. Idag har jag haft glädjen att få sitta i en mysig trädgård och dricka kaffe hemma hos Anna, fått träffa Cicci på en liten promenad med hundarna och avslutade eftermiddagen med mat och ett glas vin på uteservering med Jonna. 

Jag har äntligen tagit tillbaka mitt liv...